Lyssna i din podcast-app
Lyssna i din podcast-app
S1. E4.
Danska kupplaner
Efter att Kronborg fallit i svenskarnas händer planerar en liten grupp danska "motståndsmän" att ta tillbaka slottet. Deras planer är djärva och invecklade, men misslyckas i sista minuten och slutar med avrättningar och fruktansvärda fängelsestraff för många av de inblandade. Den danske ingenjören Oluf Steenwinckel, som hade tvingats i svensk tjänst men i hemlighet deltog i kuppförsöket, döms som förrädare. Som straff bränns han levande utanför Kronborgs fästning och sätts på hjul och pålar. Den dödsdömde prästen Henrik Gerner hinner skriva ett avskedsbrev till sin fru och sina barn innan han benådas i sista stund. Andra fångar utsätts för utpressning när de är inlåsta i Kronborgs skumma fängelser.
S1, E4. Danska kupplaner
26 OKTOBER 2020Möt din värd, Nanna Winther
Nanna Winther är journalist och har varit värd för ett antal historiepoddar. I det här avsnittet samarbetar hon med Poul Grinder, seniorforskare på Nationalmuseet, för att utforska Kronborgs hemligheter.
Fotograf: Karina Tenberg
Du kommer bland annat att få träffa
Poul KvarnSeniorforskare vid Nationalmuseet i Danmark
+45 41 20 61 15Om Poul GrinderPoul Kvarn
- Poul Kvarn
Seniorforskare vid Nationalmuseet i Danmark
+45 41 20 61 15Om Poul GrinderPoul Kvarn
Kronborgs hemligheter 4
Danska kupplaner
Du känner säkert till Kronborg.
Det pampiga gamla slottet som ligger nära Helsingör. Det är Hamlets slott, det är där Shakespeare spelade in sin mest berömda pjäs. Det är där Holger Danske sitter i källaren och tar en tupplur medan han påstås ta hand om Danmark. Men det är inte riktigt Hamlet och Holger Danske är både en mytisk legend och en staty.
I själva verket var Kronborg de danska kungarna och drottningarnas slott, som användes för att injaga skräck och imponera.
Här hölls fester som det talades om i hela Europa. Slottet belägrades och brändes ner. Det blev skådeplatsen för flagrant och provocerande otrohet, fängelse, svek och stöld.
I den här podcasten tar vi upp de verkliga historier som faktiskt utspelade sig på Kronborg.
Följ med berättaren Nanna Winther och seniorforskaren Poul Grinder-Hansen på en resa till Kronborgs slott. En tur där de låser in sig i tornrummen, går ner i kasematterna, hoppar runt i drottningens sovrum, allt medan de berättar historier som ägde rum just här i dessa rum på Kronborg.
I det fjärde avsnittet får vi höra om danska kupplaner.
Ja, vi kan höra ett flygplan, men vi står i barackerna.
Vi står i de bombsäkra rummen under bastionerna på Kronborg.
Anledningen till att vi kan höra flygplanet är att det måste finnas några ljusschakt och luftschakt för att människor ska kunna vistas här nere i djupet.
Och det är det som sänder ett flygplan ner till oss.
Vi står faktiskt inne i en cylinder med ljus som kommer ner ovanifrån, och det finns några hål för både luft och ljus. Och så kan vi se att det tidigare fanns en spiraltrappa, men den finns inte längre kvar, men man kan se i tegelmurverket att det är trappor hela vägen.
Och bredvid oss finns en dörröppning och sedan kommer man in i den gamla vaktmästarbostaden, för lite längre bort här fanns ursprungligen en vindbrygga och en port som ledde in till fästningen, och så var det på 1500-talet och större delen av 1600-talet. Så portvakten måste ha varit där inne och hållit ett öga på vem som närmade sig, vem som ville gå ut och hissa bron upp och ner.
Det är väldigt mörkt, men vi kan bara försöka gå in... Och om det låter konstigt, så är det för att vi går runt i sand, grus... Ja, och det finns löst bråte.
Ja, vi måste vara försiktiga, för om man trampar fel kommer man ner en våning, där det också finns kasematter och ett annat lager. Så det är väldigt djupt och mörkt där nere.
Ja, som du sa. Om det låter konstigt, är det bara för att jag har försvunnit.
Sen är det bara vi som ramlar eller snubblar på något. Under tiden har vi nått platsen där vaktmästaren brukade bo. Det finns en stor fönsteröppning och tre gluggar.
Man kan se att det fanns järngaller för öppningarna, och sedan finns det en annan öppning som pekar åt andra hållet mot där vindbryggan fanns. Portvakten kunde sitta där och hålla ett öga på vilka som närmade sig fästningen och om de skulle stänga eller öppna dem.
Och där fanns precis den typ av vindbrygga som man kan föreställa sig i ett medeltida slott, en sådan som man kunde hissa upp och ner.
Den sorten som håller koll på vilka som kommer in i fästningen och håller folk ute om det är det man vill.
Och när folk sedan korsar vindbryggan och går in på Kronborg, kommer de faktiskt in i en lång...
Ja, en av de där långa, välvda korridorerna som går i ett stort S.
Ett mycket långsträckt s faktiskt. De rör sig på en lång sträcka, som i en välvd korridor. Och så svänger man en gång till i s:ets sista kurva och plötsligt står man framför slottet.
Nuförtiden har en ny port, eller ny och ny, gjorts, den härstammar från 1660-talet.
Men man går inte riktigt lika långt in i den delen av den välvda korridoren. Men det var så man gjorde från början, och vi har naturligtvis valt den ursprungliga portvaktsstugan med den långa vindlande korridoren. När vi står här är det för att vi behöver prata lite om några händelser som har hänt. Eller rättare sagt, en del av dem blev inte av, trots att de var planerade, medan Kronborg var i svensk ägo och det var ett svenskt slott.
De hade helt enkelt tagit över vårt slott, för att uttrycka det rakt på sak, svenskarna. De har erövrat det.
Och de sitter på den, äter på den, dansar och fäktar, och det finns de som är riktigt missnöjda med det. Så det finns faktiskt en slags motståndsrörelse i Danmark. Var befinner vi oss tidsmässigt?
Efter 1658, då slottet erövrades, var det svenskt under några år 1658-1660.
Under den perioden fanns det ett slags motståndsrörelse. En av dem som faktiskt var aktiv som partisanledare på Nordsjälland vid den tiden hette Svend Poulsen, och många känner till honom eftersom han också var känd som Gøngehøvdingen, och det har skrivits romaner och gjorts filmer om honom. Ja, han var faktiskt aktiv här. Det vet vi från svenska brev där man klagar på de otäcka partisanerna under hans ledning. Men det fanns också andra som planerade att göra något åt den svenska närvaron här på Kronborg.
Det finns en grupp som planerar att ta tillbaka Kronborg eftersom det skulle vara en symbolisk seger, eftersom det naturligtvis också skulle omfatta militära anläggningar och så vidare.
Danmark är helt besatt av svenskarna. Vi har bara Köpenhamn. Kronborg är taget, de stjäl våra tavlor och dansar på borden. Men vems idé är det här? Vem är upphovsmannen till allt detta?
Idéerna föddes i Köpenhamn med några ur kungens följe, som sa: "Kan vi inte hitta några pålitliga personer här på Nordsjälland som skulle kunna stå bakom en sådan motståndsrörelse? Då hittade de en man som hette Laurits Tuxen, som var anställd på Hirschholms slott. Det är Hørsholm i dag, och han var villig att engagera sig i arbetet.
Han var förmodligen huvudmannen bakom att försöka bygga en sådan rörelse. Man var tvungen att hitta några pålitliga personer som kunde hjälpa till att göra upp planer som skulle hjälpa en att få kontroll över Kronborg. Det var inte lätt, för det var inte soldater, de som vi idag kallar motståndsmän, utan vanliga människor. Svenskarna var trots allt beväpnade soldater och satt på en stark fästning med vallar och bastioner och vallgravar av den typen. Så hur sjutton skulle man kunna ta kontroll över det? Det var en utmaning som han tog sig an, Laurits Tuxen.
Han fick snart kontakt med några andra personer som blev inblandade. En av dem var prästen i Birkerød, Henrik Gerner, som hade förmånen att ha en engelsk officer, överste Hutchinson, boende i prästgården, och han var i svensk tjänst och med ett antal engelska soldater. Han var mycket arg på svenskarna och tyckte inte att han fick ordentligt betalt. Så vad de tänkte sig var att hans män skulle kunna delta i kuppen mot Kronborg. Om de fick lite pengar för det, förstås. Så det var också en del av planeringen. Gerner hade den engelske officeren boende hos sig eftersom Gerner kunde tala engelska. Det var inte många som kunde det på den tiden, men han kunde, och därför kunde han och översten prata med varandra. Så uppe i Helsingforsområdet fanns det också människor som var inblandade. På ett eller annat sätt.
En av de viktigaste personerna var faktiskt en dansk ingenjörsofficer vid namn Oluf Steenwinckel. Ja, vi går rakt in i ljuset medan vi låter dagens danskar eller svenskar, eller vad de nu är, vandra förbi.
Vi går till vårt ljusschakt. Jag talade om Oluf Steenwinckel, som var ingenjörsofficer, och han hade varit med om att bygga upp försvaret av Kronborg mot svenskarna. Men när slottet erövrades av svenskarna gjorde han som så många andra. Nämligen att byta sida och gå i svensk tjänst istället. Och sedan fick han i uppdrag av svenskarna att förstärka befästningarna runt Kronborg. För att förstärka befästningarna använde man sig av bönder från närområdet, som mer eller mindre var inkallade.
Det var hundratals bönder, män och kvinnor, som slet med att dra jord, köra skottkärror och så vidare. Det var några av dem som de tänkte involvera i kuppen mot Kronborg. Så det var ganska många olika krafter som skulle samverka för att det här skulle lyckas. De var faktiskt ganska ambitiösa, för de hade inte bara för avsikt att störta Kronborg. De ville också störta det svenska kungaparet, som ibland vistades på Kronborg. Så om man tänkte sig att man kunde göra en kupp när de var på plats på slottet kunde man både få slottet och få tag på den svenske kungen.
Så det var också i tankarna hos dessa kuppmakare.
Men vad skulle du göra med dem? Man kanske kan använda dem för att säga: "Ni blir fria om ni drar er ur Danmark", eller något liknande.
Ja, det var ett bra förhandlingsargument.
Om man hade kungen precis här uppe på Kronborg, så föreställde man sig att man kunde smuggla honom till Köpenhamn och på något sätt få honom ur vägen så att man hade full kontroll över honom och svenskarna inte kunde få tillbaka honom.
Så till den planen verkar det också vara... Av goda skäl vet vi inte exakt vad de ville, för man skriver inte ner hemliga planer. Det skulle vara ganska dumt att göra. Vi har några punkter i vad de planerade att göra.
De föreställde sig att det skulle gå till så att en lastbil en viss dag skulle komma med förnödenheter till slottet och köra över vindbryggan här där vi står.
Och man var tvungen att vara beredd på att ett hjul skulle ramla av eller något sådant så att vagnen stannade på vindbryggan, så att vindbryggan inte kunde höjas. Och nere i vagnen måste det finnas gömda pistoler och liknande under den mer oskyldiga maten eller vad det nu var som man kunde tänka sig att ta med sig. Och sedan var man tvungen att ta vapnen, konspiratörerna, och få kontroll över vakttornet. Och vakten skulle inte hinna höja vindbryggan när det kom en vagn. På så sätt hade de tillgång till slottet, och sedan fick fler män strömma till och hjälpa till att försöka få kontroll över slottet.
Och de hade förberett sprängladdningar, till exempel, som de föreställde sig att om svenskarna låste dörrarna inne i slottet, skulle de kunna spränga sig igenom dörrarna och fortsätta att kämpa sig från rum till rum och försöka ta kontroll över det.
Det är den bild som framträder. Baserat på vad vi nu vet. Men det är mycket vi inte vet, för som jag sa, det skrevs inte ner. Åtminstone borde det inte ha gjorts. Men vissa saker skrevs ner, olyckligtvis för kuppen.
Så de lyckades hålla det hemligt i flera månader.
Ja, för vi har senare Lorentz eller Laurits Tuxen. Senare kallades han Lauritz, men är inte hans riktiga namn Lorentz, eller är det bara jag?
Tuxen är säkert upphovsmannen, men som du säger, kanske inspirerad/uppmanad av någon i Köpenhamn, inte av kungen. Men vet vi något om hur han rekryterar folk? Jag menar, han blir kontaktad av flera olika personer... De involverar fler och fler människor i det, eller hur?
Man måste anta att det var en sak mellan två personer. Men någon blev kontaktad, och han kände någon som förmodligen skulle vara positivt inställd till idén, och han talade med dem, och sedan spred det sig som en löpeld. Så på det sättet hade de lyckats bygga upp en sådan hängiven grupp, men de kanske inte var tillräckligt bra på att hålla saker helt dolda. Och det var lite för många som kände varandra, vilket var en risk när man skulle göra en sådan hemlighet... Men de kom så långt som till bara fyra dagar innan de hade planerat att det skulle ske. Sedan gick det fel.
Det var en båt med några hemliga dokument om den här kuppen som skulle till Köpenhamn, och så stoppades den av ett svenskt fartyg. Och den som var på båten band en sten runt pappren och kastade dem i vattnet. Men olyckligtvis föll stenarna av breven och de flöt upp till ytan, och svenskarna plockade upp dem, och där fanns namnen på en student som hette Gregers Hansen i Helsingör, och de insåg att han tydligen var inblandad i en kupp, så de efterlyste honom.
Till en början gömde han sig hos några av Helsingörs invånare. Men efter några dagar upptäcktes han och fördes naturligtvis till Kronborg, där svenskarna ville tala med honom. Det kan man säga. Han kanske inte var så angelägen om att prata med dem. Sedan fördes han ner hit till kasematterna, där man hade en del tortyrinstrument som man kunde använda för att få folk att säga något.
Henrik Gerner, prästen från Birkerød, var redan där eftersom hans namn också hade förekommit i breven, så han hade också hamnat här nere, och därför måste man anta att just studenten användes som lockbete tills han avslöjade några namn på dem som var medkonspiratörer. På så sätt började svenskarna riva upp organisationen. Men ingen nämnde Tuxen, mannen som hade varit den verkliga hjärnan.
Han överlämnade sig själv. Han kom och sa: "Ja, jag är rädd att jag måste erkänna för dig att jag hade några saker transporterade till Köpenhamn. Det var en dålig sak, men han var en så trevlig kille, så han kom ut snabbt, för svenskarna trodde på honom, och nu hade han varit en så ärlig man som sa att han hade smugglat ett brev till Köpenhamn. Men det var också en mild sak. Det var tur för honom att de som visste mer om det inte avslöjade vad de visste. Ja, för de avslöjade något, men de avslöjade inte honom.
De avslöjade Steenwinckel, maskinofficeren, som var av danskt ursprung.
Han kom också ner hit och visste mycket om organisationen. Han utsattes också för tortyr, men han sa inte vem mer som var inblandad.
Så svenskarna fick en mycket ofullständig bild av vad som faktiskt pågick. De visste inte vad planerna var. Ett par dömdes inledningsvis till döden. Åtminstone tre dömdes till döden, eftersom studenten Gregers Hansen dömdes till döden och Oluf Steenwinckel dömdes till döden eftersom han var extra skyldig eftersom han hade gått i svensk tjänst.
Och så var det Gerner, prästen. Och du kanske undrar varför prästen, han hade inte gjort mycket mer än att vara en kontaktperson för någon.
Det finns indikationer på att de har matat svenskarna med en saga. Några av dem som satt på tortyrbänken sade att vi hade en plan att spränga den svenske kungen i luften, så de avslöjade inte att de ville inta Kronborg. Men de påstod att det var ett mordförsök på den svenske kungen. Och svenskarna trodde då, åtminstone skrev en del svenskar, att prästen han anklagades för att ha försökt spränga den svenske kungen i luften. Kanske var det därför han dömdes till döden.
Det var galet i alla fall. De har hållit huvudet så kallt att de har insett att om vi säger att vi planerar att erövra Kronborg så kan det förstöra för någon annan som funderar på att erövra det. Så de försöker framställa det som att de är lite galna.
Kanske gav de bara några namn som de visste att svenskarna redan kände till. Eftersom de flesta av dem som åkte fast inte var personer som anklagades för något annat än att ha gömt Gregers Hansen i Helsingör, anklagades de för att ha gömt honom för svenskarna. Relativt milda saker. Tydligen insåg svenskarna aldrig riktigt vad kuppen egentligen handlade om.
Och Tuxen bara rullar in och säger: Förresten, jag har också gjort en del.
Ja, ja, ja, ja, ja, jag är här. Jag är verkligen ledsen att behöva säga det till dig, för jag tycker att vi har en så bra arbetsrelation... Det är inte så bra, så han gick snabbt ut igen. Han hade egentligen inte varit inblandad i något av det där uppe i Helsingör, så han var väldigt kallblodig.
Men Henrik Gerner och Gregers Hansen och Oluf Steenwinckel, som faktiskt arbetade här på Kronborg och såg svenskarna eftersom han hade gått i svensk tjänst, tyckte att han var en förrädare.
Han fick ett värre straff än de andra. Först och främst för att han faktiskt blev avrättad, men eftersom han var en förrädare fick han inte bara avrättas som vanligt genom att huvudet höggs av. Han skulle brännas levande, som det hette.
Det vill säga, hans kropp sträcktes ut på marken så att han låg på rygg med armar och ben något åt sidan, och sedan tog bödeln ett stort, tungt vagnshjul. Och sedan kastade han ner hjulet och bröt ena armen, och sedan kastade han det på den andra. Och sedan på de enskilda lederna. Och när man hade brutit hjulet, rad är ett tyskt ord för hjul, när man hade gjort det, kunde man vara lite barmhärtig på slutet och kasta hjulet på hans bröst, så att han dog. Sedan högg man av hans huvud och satte upp det på en påle. Kroppsdelarna placerades sedan dekorativt på ett hjul på en stolpe på Galgebakken i utkanten av Helsingör.
Här fick huvudet hänga kvar tills fåglarna hade plockat ögonen av det.
Det hände faktiskt Oluf Steenwinckel.
Och Henrik Gerner hade fått veta att han inte skulle sprättas upp, utan avrättas. Han hade kommit så långt som till att skriva ett avskedsbrev till sin fru och sina barn. Men så i sista stund, några timmar före avrättningen, fick han veta att han hade benådats eftersom danskarna hade hotat att avrätta en svensk officer som de hade tillfångatagit. En byteshandel gjordes då för att skona hans liv. Istället sattes han i fängelse. Iförd några stora järnbojor.
De fick inte ut honom, de fick honom benådad.
Ja, de fick inte ut honom, han blev bara inte avrättad. Sedan hamnade han här, och han kunde stanna här tills de hade samlat in tillräckligt med lösensumma, så om han kunde samla in tillräckligt med pengar kunde han köpas fri.
Ja, det är nästan en grej... Det blir en grej som svenskarna gör med andra, så det blir nästan som en pengamaskin.
Ja, jag vet inte om det var den svenske kungens idé.
Men den svenske officer som ansvarade för fångarna såg uppenbarligen chansen att göra en riktigt bra affär. Så han behöll fångarna här och behandlade dem ganska hårt. Och sedan efter ett tag får de lämna fängelset för en stund och gå ut i staden, och då kan de berätta hur eländiga de är.
Sen måste du samla in lite pengar och jag förväntar mig att du kommer tillbaka på måndag. Det var så det fungerade. Sedan kom de ut och klagade över sin nöd och visade märkena från kedjorna. Och då hoppades den svenske officeren att de skulle kunna samla in tillräckligt med pengar, och att de skulle gå till svenska staten eller kanske lite till honom också, misstänker man.
Kan de göra det? Få fram pengarna?
Det fanns de som faktiskt samlade in pengar, men det fanns också de som inte kunde samla in några pengar. Och Gregers Hansen, den student som skulle avrättas, avrättades inte. Han blev kvar i fängelset. Ingen ville betala ett öre för honom, eftersom han inte var någon viktig person, så han fick försmäkta här. Han hade egentligen ingen, kanske sin gamla mamma, men hon kunde inte ge honom några pengar, så de levde under miserabla förhållanden här nere, förmodligen i fängelset, i kasematterna och på andra ställen på Kronborg under lång tid.
En del människor klarade inte av det hälsomässigt och dog. Andra överlevde och tog sig ut när kriget till slut tog slut. Och en del lyckades få ihop pengar för att betala sig ut.
Så hur lång tid har det gått från detta kuppförsök till krigsslutet?
Det har nog gått ett år eller något sådant. Så det passar nog väldigt bra. Det har gått lång tid, och de har blivit märkta för livet, många av fångarna på den tiden.
Så Henrik Gerner var också märkt för livet på det sättet. Men han gjorde det också till en slags lidandehistoria för sig själv, så han tog med sig kedjorna som hade suttit runt hans ben när han släpptes. Och än i dag hänger de på väggen i Birkerød kyrka, där han var präst.
Du kan gå upp och se ett porträtt av Gerner och kedjorna som hänger på väggen bredvid. Han blev senare biskop i Aalborg, så han hade en bra karriär efter att han var inblandad i denna kupp.
Han återhämtade sig från detta.
Han återhämtade sig.
Men andra dog.
Men det betyder att kupplanerna och det motstånd som fanns med Gøngehøvdingen och så vidare. Det bidrog naturligtvis till att stressa svenskarna. Men det var väl inte därför Danmark blev fritt igen 1660?
Nej, det var det inte, för det berodde på hjälp från olika utländska länder... Från Holland och andra allierade, och naturligtvis den danska armén, som gradvis blev starkare och kunde hjälpa till att hålla faktiska strider mot Sverige, bland annat vid Nyborg. Vid Nyborg utkämpades ett stort slag.
Men det hjälpte eftersom, precis som under andra världskriget, om det finns något sådant i inlandet så binder det upp en hel del soldater varje gång man måste flytta från en plats till en annan. En hel massa människor måste följa med för att ta hand om de saker som måste flyttas. Och de visste ju till exempel att de var ute efter den svenske kungen.
Vi vet att det skedde ett försök nere vid Nivå, där danska motståndsmän hade lagt sig i bakhåll för den svenske kungen med en grupp ryttare som var på väg från Kronborg ner mot Köpenhamn, där de skulle skjuta ner dem. Men i rapporten står det att en av danskarna sköt för tidigt. Det vill säga innan de hade kommit tillräckligt nära, så att de bara sköt av en knapp på uniformsjackan och högerhanden på svensken längst fram. Men svenskarna hann stanna.
Här är lite damm nere i kasematterna. Du borde ha ditt vatten.
Ja, det är bäst jag går och hämtar lite vatten. Nej, jag dog nästan här nere med de andra offren för kriget.
Man får en svag känsla av att det inte var så trevligt att vara här nere på den tiden.
Det måste ha varit värre på den tiden, eller hur?
När det gäller temperaturen har det varit ungefär samma sak. Det har varit väldigt svalt och lite klamt.
Det är bara fräscht, som de säger. Egentligen är det inte så fräscht. Den är fuktig. Och coolt.
Jag tror inte att det har varit tillrådligt ur hälsosynpunkt att stanna här nere.
Jag tror att det finns en plats där en av källorna som du har i din bok där du hör om någon som faktiskt fick skörbjugg av att vara här, eftersom de inte heller hade något ordentligt att äta.
Ibland kunde det vara en dålig kost. Man åt salt mat i stora mängder, och om det inte fanns några färska grönsaker kunde det orsaka vitaminbrist, så att man kunde tappa tänderna och allt annat. Det kunde vara lite av en utmaning att vara soldat här.
Efter krigsslutet har man hjältar. Är de också hedrade som hjältar, de som överlevde? Stackars Oluf Steenwinckel, men de andra som klarade sig.
Ja, han fick nöja sig med att hans kropp plockades upp från Galgebakken och fick en hedervärd begravning i kyrkan i Helsingör. Andra fick olika former av belöningar, och så även Tuxen.
En av de inblandade bifigurerna, Hans Rosgård, uppfann under de följande decennierna gradvis en hjälteroll åt sig själv. Så när han dog publicerades en lång dikt som handlade om att det var Hans Rosgård som hade legat bakom allt. Men i själva verket hade han bara spelat en mycket, mycket blygsam roll. Men det var lite som efter ockupationen i Danmark.
Det fanns också människor som plötsligt dök upp på kvällen den 4 maj iförda frihetskämpararmbindlar och tyckte att de var jävligt bra killar.
Det var lite så med honom, är jag rädd. Så de fick en hjälteroll efteråt. Om man vill minnas dem nuförtiden kan man åka till Brønshøj i det område där den svenske kungen hade sitt stora läger, som han kallade Carlstad. Alla bostadsgator där är uppkallade efter saker som har med de svenska krigen att göra. Du kan hitta Tuxens Vej, Hans Rosgårds Vej och Svend Gønges vej.
Och ute hos mig, alldeles i närheten av där jag bor på Nyholm. Det finns något som heter Henrik Gerners Plads. Den finns också.
Ja, de är ihågkomna.
Men kom Fredrik III ihåg dem också? Fick de pengar?
Ja, de fick belöningar efteråt i den utsträckning som danskarna hade råd med något. Så de fick sin belöning, de blev erkända. Och Gerner blev biskop. Men jag vet inte om det var därför han blev biskop.
Men det var också ett stort steg att gå från att vara församlingspräst i Birkerød till att bli biskop över hela norra Jylland. Så någon form av belöning väntade de som överlevde i slutändan.
Och så lämnar svenskarna till slut Kronborg. De kommer aldrig att få tillbaka det, eller hur, så inga svenskar har någonsin ockuperat Kronborg sedan dess?
Det har den inte gjort, och det har inte Danmark heller.
Nej, ingen av dem.
Sedan blev det en delning där Öresund blev gränsen mellan Danmark och Sverige, för det ändrades inte.
Så även om det andra svenska kriget, det vi talar om nu, slutade med att svenskarna drevs ut ur Danmark, så rättade inte det fredsavtal som undertecknades till det faktum att Danmark hade förlorat Skåne, Halland och Blekinge. De förblev svenska, och det är de än i dag.
Så på sätt och vis är detta faktiskt slutet på detta fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark, som mest handlade om det faktum att en del av det vi nu kallar Sverige var danskt, vilket de sedan fick tillbaka. Och sedan försökte de ta hela Danmark.
Men som du säger, sedan 1660 har gränsen gått i Öresund.
Men inte med Danmarks goda vilja, för 1675-79 försökte den danske kungen Christian den 5:e att återerövra Skåne. Och i början av 1700-talet försökte Frederik IV återerövra Skåne, så Danmark gjorde flera försök att återta kontrollen över de gamla danska provinserna.
Tror du att vi ska försöka igen?
Nej, det tror jag inte.
Jag tror att det kommer att bli lite knepigt. Jag tror att det måste vara det.
Detta var bara ett axplock av Kronborgs historia.
En liten titt in i historien om Danmarks största renässansslott. Slottet har gått igenom en hel del vilda saker under de år det har stått där Danmark nästan kysser Sverige på foten.
Det finns inte längre någon anledning att tro att Kronborgs kanoner kan skjuta ut fartyg i Öresund eller användas för att hålla fester för Europas kungligheter och adel och avfyras varje gång någon säger skål.
I gengäld har vi nu ett slott fullt av berättelser vars ekon vi fortfarande kan höra.